Jag fick en talgoxe i råttfällan!

Oj, oj, oj, jag trodde den var död för bygeln på råttfällan hade smällt fast fågeln, 

rakt över huvudet. Inte kan ett så litet kryp överleva det.

Men när jag tog ut den ifrån den fängslande tillvaron rörde den på huvudet, lite...

och jag satte den i ett traktordäck som vi planterat daggkåpa i.

Där hade jag bäddat med rönnlöv och där skulle den få en chans.

Men jag förstod att chansen var liten. 

Allra helst när jag såg på ena sidan av fågelns huvud.

Ögat såg alldeles intryckt och förvrängt ut. Inte undra på i så fall, tänkte jag.

Skelettet kan inte vara särskilt starkt på den lille.

Det gick en timme och när jag närmade mig däcket vred den på skallen och tittade på mig,

med båda ögonen. 

Va, jag stirrade förvånat men gick undan för att inte skrämma den.

Efter ytterligare en stund, gick jag dit igen. Nu vågade jag mig ännu närmare för den såg mycket bättre ut

och plötsligt kvittrade den till och flög upp på en aspkvist ovanför.

Efter en liten stund virvlade den bort i luften och försvann in i skogen. 

Alldeles självmant, vilken lycka, både för mig och för fågeln.!

Nu tycker jag ännu bättre om mina råttfällor, super cat, heter dem och de är förträffliga.

Råttor tar de kol på men inte talgoxen trots att den stack huvudet rakt in i fällan.

Men - jag lärde mig också. Att arrangera fällan i skydd av något så inte det attraktiva bytet syns.

En talgoxe hade tur denna gång, men knappast har den lika tur nästa och 

det är ju råttor och möss jag vill fånga, inte fåglar.