Underifrån är veckans fototrissutmaning.

Det får bli en blandning av nya och halvgamla kort den här gången.

Jag kunde ju inte se vilken den nya utmaningen på Fototriss var, förrän sent ikväll.

Men då funderade jag på att publicera mina nytagna kort från mitt förra inlägg,

för de passar ju till temat.

Men - ändrade mig, för att inte bli tjatig.

Min första bild är dock relativt nytagen, av en örn spejade från en grantopp i närheten av vårt hem.

Lite oskärpa blev det eftersom jag fick brått att ta kort på den innan den försvann.

Sen Skuleberget, där vi var i somras, på en semestertur. Taget underifrån.

Och Höga kusten bron, underifrån. Bilden tagen även den, från i somras. Från båten M/S Ådalen.

En härlig tur efter Ångermanälven som jag verkligen rekommenderar.

Här är fler bilder från .Fototriss.se

Första träffen med lille Hugo och vårens första takras!

Idag besökte vi den lilla nya människan som vi är nyblivna morföräldrar till.

Han är bara tre dagar gammal och vilken guldklimp.

Han visade sig från sin bästa sida under tiden vi var där och vår dotter och hennes fästman var förvånade.

Såå tyst och lugn var han inte jämt!

Ändå var han vaken hela tiden och faktiskt så fäste han blicken redan!

Han såg på oss lite skeptiskt och avvaktande.

Innan vi åkte iväg så somnade han i babysittern.

Vilket trevligt möte, ska bli fantastiskt att följa dig här i livet, lille Hugo!

När vi kom hem såg jag att snön började dala från vår gamla ladugårdslänga.

Därifrån har snön inte rasat sedan i början av vintern men nu visade termometern på många plusgrader.

Jag tog kameran, gick dit och ställde mig på vakt!

Jag behövde inte vänta länge - 

det knäppte till i taket och wooom! så kom hela sjoket.

Så mäktigt!

Flera meter tjockt lager av snö/is dråsade ner från takkanten.

Tur att ingen var där under!

Plötsligt är ladugårdslängan befriad från sitt ok. 

På en sida i alla fall.

Nu, ikväll har det rasat även på den andra sidan.

Nu har vi blivit morföräldrar igen, till en liten Hugo.

Klockan 02.00 ringde telefonen.

 Det var en glad nybliven mamma som berättade det lyckliga.

52 cm lång och 3800 gram tung.

Hur kunde han rymmas där?

Denna veckas fototriss ska illustrera "i fokus".

Min man i Ford Focus.

Lapphandskar i fokus.

Den här årstiden är Solen alltid "i fokus".

Även när den försöker gömma sig i snömolnen.

fler fototrissbilder här

Prickigt är veckans fototrisstema.

Eftersom vi har varit födelsedagsfest idag, kollade jag inte temat förrän ikväll.

Jag hade ingen tid till att fota några prickiga kort,

men det fanns ju prickiga bilder i mina arkiv som passar,  eller vad tycker ni?

Därför får det denna vecka bli så.

En stare kom förra våren och hälsade på oss.

En mycket välkommen gäst eftersom jag inte sett en stare här hemma under minst 20 år.

Så prickig och fin!

 regnvått spindelnät blir prickigt så det förslår

mellan Sandöbron och Höga kusten bron fanns det tusentals skarvar

(en vansinnigt stor hög med prickar, på avstånd)

så många att de ätit upp allt grönt på den ena sidan av en holme.

Bilden tagen från båten M/S Ådalen III

Här finns fler prickiga bilder:

Fototriss

Första utflykten med lite kylig vårkänsla.

Vi far ut en sväng, ut och fika i vacker-vädret. 

Ja, vi kommer!

Snabbt packade vi säcken, drog på oss ordentligt med kläder och brummade iväg.

Med skotern.

Snön är djup, säkert en meter och lös är den. Så slänter man så är det bara att kräla.

Flingor av snö tränger sig alltid in och kyler så här tidigt på våren.

Men när vi hade skottat ner oss och gjort eldstad och snöbänkar med renskinn så var det riktigt mysigt.

Hunden fick diska efter fikat.

Lite motion kunde det behövas för att inte börja frysa.

För temperaturen är inte vår än trots solen som värmer och ser så mysig ut.

Jag åkte skidor hem, i någon kilometer.

Smått inrökt som vi blev i snögropen, innan elden tog sig

och sedan svettig efter skidturen så var det himla skönt med en dusch.

Efter en härlig, upplyftande, skön söndag!

Schlager, glitter och glamour.

Jag har liksom inte förstått det där med glamour

naturligtvis har jag inget emot det

men kommer liksom aldrig ihåg vitsen med det.

Därför håller jag mig till naturligt glitter,

för det känner jag mig hemma med 

 I strålande sol skimrade snön i regnbågens färger.

Här och var ekorre-, räv- och har-spår.

Efter en rejäl skidtur var det skönt att gotta sig en stund i favoritfåtöljen.

Inte glamoröst alls, bara mysigt

Det blev en stunds festivalglitter, en smal månskära och en riktig stjärna därute.

De syns mellan fönsterlampan och TV:n.

Veckans fototriss är också en tävling där man kan vinna en trisslott från

https://svenskaspel.se/?pageid=/bingo

Fototrissbilder från andra finns här

I väntans tider, på vårt sjätte barnbarn.

Vem är du, därinne?

Så spännande och så intressant att få lära känna dig!

-det händer, när som helst nu-

Efter 5 små prinsessor till barnbarn

blir det en prins?.

Men det spelar ingen roll, du är värdefull vilket som!

En ripa krockade med vårt köksfönster i morse.

Ett litet förtroligt samtal med min dotter i telefonen. Annars var det tyst.

Tills det plötsligt small  till, 

rejält, tjongggg...

Skärrad rusade jag upp och utbrast: vad var det där !

Ja, jag hörde det också, sa dottern i telefonen.

Sprang då fram till fönstret och såg detta.

En mycket förvirrad ripa satt på den metertjocka snön ovanpå stenpartiet.

Jag berättade för dottern om fågeln och att den fortfarande levde.

Höll fönstret? frågade hon. Först då tittade jag efter. Ja, det höll, kunde jag lugna henne med.

Vi avslutade samtalet och jag rusade efter kameran. 

Det här suddiga kortet är genom den ruta som hindrat henne från att komma in till mig.

Jag satte på mig skorna, gick ut och smög på runt knuten.

Skorna knarrade som det värsta traktordäck i snön. 

Långsamt knarrande ...

tills jag fick se ripan, bakom västhusväggen. Såg henne i sökaren på kameran.

och i samma stund tryckte jag av

Men sekunden senare var hon puts väck.

Ni ser, så nyfiken hon är på vad det är som är henne på spåren.

Nu har jag kallat ripan för hon hela tiden

men tänk om det är en "rypkall", som ripmännen kallas här.

Hur som helst så satt hennes/hans kompanjon på vallen och väntade.

Veckans fototrissutmaning!

Är upprepningar.

Jag låter bilderna tala för sig själva denna gång.

Fler fototrissbilder finns här!

Så här ser det ut där jag är...

Som en fortsättning på mitt förra inlägg,

kommer nu utmaningen den här veckan, från Fototriss.

Det var skymning när jag var ute och fotade på gården. 

Till vänster ser ni den stora grävmaskinen. Sedan tre

hustak och kullen längst fram är bara en liten snökulle.

 Här är en av de stora, som jag klättrade upp i,

efter att jag tagit detta kort.

Insåg att vi har världens bästa motionsredskap 

överallt omkring oss...

...snö, så djup att den når upp till midjan, 

Men jag är ju bara 157 cm så...

Är man sugen på att träna är det bara att satsa
på att kräla i en meter eller i hundra...
Jag garanterar
att kalorierna försvinner.
Men kanske det är
roligare med skidor, i längden.

Men ett tips är, om någon ska försöka:

Lämna kameran på säkert ställe, 

innan träningsrundan!

Min tredje triss-bild blir utedasset där det står i skogskanten.

Det är visst bara en hare som varit där på besök,

de senaste dagarna.

Till höger om dasset med hjärtat på dörren är vår gamla rökkåta.

Som påminner om en semla på toppen.

Till vänster är taket på skoterskjulet och till höger en snöhög där också.

Här ser ni fler fototriss-bilder.

Nu är det aningen mildare och sagolikt vackert.

Gjorde motionsrundan ute nu, när temperaturen sjunkit.

 Mot 10-strecket i alla fall. 

Måste bara visa att vi inte lider någon brist på snö. 

Min joggarrunda bjöd på

en skönhet så man blev alldeles varm i kroppen. 

Att få vandra och bo i ett sådant sagolandskap. Helt gratis! 

Livskvalité!

Jag är lite nyfiken på att så få  väljer det. 

Att få känna naturens puls

Kämpa i samklang med skogen, snön, djuren. Varje dag känna att man lever.

Varje dag få känna sig stolt över sitt livsval 

trots lite extra möda och besvär.

Synd att vi är så få.

Om vi var många fler

 hur mycket skulle vi då inte kunna påverka...

Solen värmde min rygg.

Andetagen blev så lätta att ta, min frihet kände inga gränser.

Ett moln strök över den solbelysta bergkammen.

Då kom jag ihåg Sverkers ord. Min farbror som jag skrivit om i min bok Pintorparhäxans elev.

"När ett moln drar förbi och skuggar bara en del av marken

är det stor risk att det blir nederbörd innan kvällen"

Det blev sant, för lite snö föll det från mulenheten som kom i går kväll.

Har man lite fantasi, kan man ana trolska siluetter i snön.

Som kanske vill vila sig.

Eller...?

Kärlek och romantik, är utmaningen den här veckan från Fototriss.

Kärleksbilder.

Ja, då passar det bäst att dyka ner i arkiven.

Känslorna fryser så lätt inne när det är -30, -40 grader kallt ute.

bättre att drömma sig bort till våren ....

eller till sommarens kärlekslekar...

I 58 år har de varit gifta...

...min mor och far... 

Här har de varit på utflykt

och hand i hand,

 vandrar de upp från båtplatsen.

Fler fototrissbilder här

och

den här veckan tävlar vi också om en  "alla hjärtans dag-present"

från CoolStuff

Det är kallt ute, brrr. Ikväll -33 grader.

Igår ja!

Skolbilstermometern idag fredag morgon!

Strax intill oss.

Resten av mitt inlägg skrev jag igår:

När solen är framme blir jag glad.

Vi behöver lite ljus under mörka vinterdagar.

Ett sånt fint skimmer både i luften och i snön som ligger på träden.

och ser så varmt och mysigt ut, inifrån ...

och nar solen går ner blir det kallare och kallare...

... ikväll gick jag, maken och hunden efter mera ved.

Då hade mörkret fallit och himlen var stjärnklar

Tänkte, en så liten stund att vara ute 

så behöver vi inte så mycket extra kläder.

Men väl ute kröp kylan snabbt igenom
och mina fingrar kändes stela som is, 

makens öron höll på att frysa bort och snart hoppade hunden på tre ben.

Vilken lycka att få krypa in 

i vårt varma veduppvärmda hus.

Temperaturen är i natt, nästan 35 grader minus.

Dagen efter, alltså idag fredag morgon
var temperaturen
39,5 minus.