torsdag 1 december 2016

Jag lever och bor i samland, i Norrland.

 Med kort intensiv sommar, hårt klimat  och där vi får vackert får acceptera de uppofftringar vi har här vintertid. För i den yttersta glesbygden, stödjer och hjälper vi varandra så gott vi kan. Den som inte kan samarbeta har det det nog svårare att leva här.

Men jag fantiserar om vad jag kan göra för att närmiljön ska bli så givande och lustfylld som möjligt. I min önskelista finns i första hand ett rejält uterum, med balkongdörr från vårt kök. Mot väst- sydsidan där solen värmer upp under kyliga vårdagar och kan förlänga den odlingsbara säsongen rejält. Där kan vi sitta och mysa och se vårsolen gå ner bakom hosrisontens rand. 

I samband med det vill jag ha odlingsbäddar färdiga för vårsolen att väcka, till prunkande kryddodlingar,  tomatbassänger och gurkbäddar. Kanske också ett rejält isolerat växthus som är oberoende av snömänger vintertid.

Rejäla stolar och bord utomhus till sommarens aktiviterater.och en damm alldesles bredvid, Där grodor simmar och leker, förökar sig bland näckrosbladen. Med iakttagande blickar tittar de upp för att se vad vi har för oss. 


I trädgården finns det, en hel del träd och massor av fågelbon, holkar och språng för fåglar kan sätta bo i.  Liv och rörelse i varje vrå så ser min önsketrädgård ut.
Jag vill också forma den, skyddad både från starka vindar ochfrån kylan på sommaren.
Medan jag på vintern önskar någorlunda preparerade skidspår i olika länger, omkring byn och härliga höga snöhögar för barnen att leka i, 

På vanstatradgard.se finns det massor av trädgårdsprodukter, de har nog en hel del kunnande också att bidra med, när man har undringar om hur man vill ha sin önsketrädgård.

onsdag 30 november 2016

Nu är den blå tiden inne.

Konstigt att alla dagar är blå, den här tiden på året. 
När solen är gömd  bakom bergtopparna, bakom den skogsprydda horisonten 
Färgskiftningarna på himlen visar en sån här dag att 
blåsväder är på väg och det är väl både bra och dåligt för 
träd och allt annat som bär upp den tunga snön.

Men i älvens strömmaste fåra
har den fallna snön förenats med vatten
för ännu har inte kylan varit stark nog
att frysa ner vattnets autostrada

Uppströms har det istället skurit av
det tjocka snöskiktet, på älvens tunnaste is
Där kan man ana att isarna i år 
är och blir otroligt förrädiska.

söndag 27 november 2016

En sorgsen dag!



Min pappa gick bort kl 1.35 i natt. 91 år gammal.
Frid över hans minne!

Med mycket känslor och lite sömn
har det varit tröttsamt hela dagen.


Tur ändå att framtiden  är ljus.
med nya generationer att älska.

Fler helgbilder på http://maritjohansson.se/blogg/

torsdag 24 november 2016

Istappar!

i toafönstret, Kändes hotande för de låg så nära
 rutan.

Men överhänget med hjälp av lamporna inne.
Ter sig nästan som ett ömsint monster.

Eller ska vi säga ett synbart kapande av kraft,

eller också kraftöverföring, för den konspiratoriske.

måndag 21 november 2016

Gäster i trädgården.



Är den snygg? Nej!
Är den söt? Njjjj-ej!
Är den charmig? Ja-e det är den väl, kanske.
Skatungen är förargligt lockande.
För den här ungen har inte hunnit reta mig. 
Därför har jag fotat av den, kanske av medlidande, ja, jag vet inte.

När jag hör skatans hesa skratt får jag en lätt spänningskänsla i magtrakten.
Fågeln känner av mitt dåliga tålamod med skatsläktet och som svar på det, får jag ofta höra, enerverande skrattanfall, i skogsbrynet. När jag sedan går in så dröjer det inte länge innan den stolt och högfärdig spatserar över gårdsplanen. Spejar med sina klotögon mot fönstret för att kolla om jag upptäckt den. Innan den stroppigt spankulerar vidare.
Men skrattar gör också familjen och mina så kallade vänner runt omkring mig, åt min noja,
Åt vårt förhållande, jag och skatan.

Vårt ansträngda läge uppstod när jag födde upp fågelungar, gäss, ankor, gräsänder, kalkoner, vaklar och hönsfåglar av olika slag. Det gick oftast bra tills skatan kom och kunde göra slut på ett helt bo med nästan färdigkläckta fågelungar. Det gick så långt att en gång hade jag en mardröm om att skatan hade sitt bo i den stora granen utanför vårt sovrumsfönster. Den satt där i drömmen och skrattade åt att jag inte kunde få tag i den, hur jag än försökte.

Nog vet jag att den är en renhållare av Guds nåde och hade den bara det i synen så kunde den bli min kompis. Men många bon av svalor under vårt takräcke har den plundrat, sedan mina år med fågeluppfödning. Det har inte förbättrat vårt förhållande!

I dagarna har jag plumsat i snön och tagit in dessa två:




 + två till hade en kompis? till mig, placerat ut på kluriga ställen i trädgården. 
Under en sommardag när vi inte var hemma. Vår lilla vovve var den som först upptäckte de udda fåglarna. När hon vrålskällde åt någonting vi inte kunde se. Inte förrän vi gick fram för att undersöka vad som fått henne att reagera så.
Efteråt upptäckte vi plastskator i veckor. Någon här och någon där.

SÖKER DU LÖSNING PÅ FÅGELPROBLEM?  Står det på
http://www.birdblock.se/
Där finns det lösningar på fågelskit, nersmutning och mycket annat.
Men mot skator det finns nog ingenting annat än handplockning,

 om man vill att andra fåglar också ska trivas.


Hantverk, pyssel och snö.

Det har kliat i fingrarna länge nog.
I helgen kunde jag inte hålla mig längre.

Jag måste bara, sy mig ett nytt tennarband.
Till det också ett par örhängen men de har jag inte alls färdiga än.

Tur ska man ha!
Min duktiga mamma hade för flera år sedan tvinnat en del remmar i renskinn.
Det är inte det lättaste att få dem fina, men jag tycker hon har lyckats bra.
Nu skulle jag få använda dem.

Det har jag pysslat med i helgen, medans min man har bökat med snön, plogat vägen
och gårdsplan, såghustaket och skottat med traktorn hos grannar och vänner.
Nästan att jag känner mig skyldig, fast växthustaket har jag skrapat av, en gång, 
imorgon behövs det också. 
För nu har vi ca 40 cm snö, det mesta har kommit de senaste dagarna.


-och putsat fönster har jag också hunnit med.

Fler helgbilder finns hos Marit


söndag 13 november 2016

I dagarna har vädret varit klart och ganska kallt.

Lite ovanliga scenerier har det lett till.
Det började med denna snöbåge, över sjön en morgon förra veckan.

Hem från Arjeplog på vår veckohandling, höll dagen på att ta slut,
solen på gå ner. över sjön Uddjaur,
Det lilla märkliga med fotot är att strax över solen 
på dess vänstra sida (från betraktarens ögon)
syns också månen.

Den är nu på väg att bli det största månklotet på 68 år.
Inte sedan den 26 januari 1948 har den varit större och det dröjer till 
den 25 november 2034 innan den kan visa sig lika stor eller större .
Avståndet från jorden till månen just nu, är när den är som fullast
klockan 12.23 imorgon. 35 650,9  mil.  

Just nu ligger jorden, månen och solen i samma rikning.
Så roligt att kunna fånga det.

På lördag var vi iväg till snöiga Skellefteå men i Slagnäs
höll solen på att gå upp. Tog ett kort över den fina vyn
från bilen, därför kom bilräcket också med. 

Än  är många strömfåror öppna runt om i Arjeplogs samhälle. 
Därifrån stiger ångor av vatten upp i träd och grenar, 
ja allt blir klätt i lurvigt vitpälsöverdrag.
när de möter kylan.
Jag försökte ta en bild på den vackra björken 
men jag hade bara mobilen och det lyckades inte så bra.
Men jag fick ju gratta pappa på farsdag i alla fall.

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/


måndag 7 november 2016

Ta tillvara ämnen från skogen...




.... och göra något av dem 
 är något som inom min familj och mina vänner gått i arv sedan urminnes tider.
 Så nära tillbaka som på förra århundradets första del, 
fanns det fortfarande inte den tillgång till de viktigaste hushållsredskapen som vi är vana med.
 De redskap som fanns att köpa kostade och dessutom var det bättre att tillverka 
för då fick man dem som man ville. Det var också redskap till jordbruk, fiskeredskap, fångstredskap. Ja allt skulle tillverkas och användas. Kunde man inte det fick man det svårt. 
Många gånger blev det skillnad mellan att överleva eller gå under.


En del var ju skickligare än andra men det viktigaste var att klara sig.
 Att göra fina saker blev ju naturligtvis uppmärksammat och var berömvärt men inte det som premierades i första hand. Utan att klara av vardagen, det var den berömvärdaste bedriften. 


Jag är stolt som föddes av så driftiga personer som klarat sig i alla år 
och kanske det är arvet efter mina förfäder som gör att jag tycker så mycket om att skapa, 
snida, slipa eller bara att gå ut i skogen och studera naturens under.

Men utan redskap kommer man inte långt och det finns exempelvis på
http://www.cifall.se/ Så tur att jag i första hand kan använda min pappas redskap. 
Han var jätteduktig snidare men kan inte längre, på grund av sjukdom.

Jag längtar faktiskt till få tid att skapa något av detta hjärta. 
Vad eller hur får kanske visa sig när inspirationen rinner till. 





söndag 6 november 2016

Inte mycket snö, men kylan kryper inpå...

och lite "bakaved" ska färdigställas 
till vedspisen att elda med under ännu kallare dagar.



med oss följde två höstlovslediga barn

hade roligt i snöyran.

Men särskilt mycket snö har vi inte

men den snö som kommit ligger på träd och buskar

som portaler  

och naturens vidunder, fritt fram för fantasin.

Fler helgbilder finns på /http://maritjohansson.se/blogg/

söndag 30 oktober 2016

Vitt och svart!


är färgerna där ute nu. 
trots det lilla snötäcket vi har fått, bara 2 cm ung. 
Men temperaturen är vintrig
-9 grader ikväll.

Jag och maken var till dottern med familj ikväll
Där  välkomnades vi av den här varmblodige dörrvakten.

och maten var gudomligt god:
Älgfile med råstekta potatisar med en massa grönsaker.


när vi kom hem väntade vår nya kompis, 
som flyttade från en grannes gård till oss idag

Redan har den fått göra rätt för sig, fyra gånger i dag. 

onsdag 26 oktober 2016

Min gamla skinnjacka.


Den sörjer jag än trots att det nu gått flera år sedan den blev för liten. Jag förstår knappt att den har krympt så mycket och bara på bredden. Däremot förstår jag att dragkedjan krånglar och hade jackan varit stor nog skulle jag ha vågat mig på ett byte av den stänganordningen.

När nostalgin tar tag i mig på riktigt minns jag klart och tydligt med vilken mysig känsla det var att krypa in i kapuchonen, Med den jackan på frös jag aldrig, under vilken isig snöstorm som helst.

Och kasta bort den, det kan jag inte. Då och då funderar jag på att försöka göra tofflor av den eller handskar. Eller kanske något annat. Här är jag tacksam för alla förslag.

När jag häromkvällen var ut i förrådet där den hängde och fick se den igen, satte det igång ett letande på internet. Efter passande inspiration, vad jag kan göra av jackan.  Hittade då http://www.ebbesbutik.se med både fårskinn, handskar, tofflor och mycket annat fint. Inga jackor där, men det var ju inte det jag var ute efter.

Bra med dem är den försäkran de ger: ” För oss är kvalitet och hantverksskicklighet mycket viktigare än att det är ett känt varumärke. Vi föredrar naturmaterial framför plast och hållbar formgivning framför trender. ”
Önskar bara att de också talar om varifrån skinnen och ullen kommer. Det är viktigt för mig att veta och det tror jag att andra också är nyfikna på.


För några år sedan hade vi också får och vi har kvar ett par fårskinn sedan dess. Härligt är det att bädda ner sig i dem när kylan slår till där ute. Mmm.....

måndag 24 oktober 2016

Marken är vit ikväll

För bara ett litet tag sedan var träden vita av rimfrost

och den svarta laven var full av små vita isbollar i sitt skägg.

på de envisa axen från i somras fanns nu vita isblommor istället

och i skogen, under träden finns en helt annan miniskog

På de kala björkarnas kvistar är löven utbytta mot vackra istjärnor istället.
och ikväll har även ett puder av snö lagt sig på marken, för första gången i höst.

I helgen var jag också till Arjeplog och hämtade några smycken jag har tillverkat,  
En gröngrå slipad sten (jag tror det är en epidot), stenen är från vår grusväg -
innefattad av rotslöjd. Med beslag av silver och rem i läder.


en annan rund och slät gråsten, handmålad, med belslag i silver, läderrem.

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/

måndag 17 oktober 2016

Firade äldsta dotterns 40 år,

med spa-behandling först. Glad och rosig om kinden kom hon ut, tillbaka till oss.
För att vänta in supermiddag och en trivsam bowlingkväll i Luleå

men maten på O´Learys fick vi vänta på -
popcornen som stod på bordet var  lockande både för både stora och för små händer. 
Alla var  hungriga,  för  vi hade bara kastat i oss smulor under dagen, för att hinna med allt vi skulle.
 Det tar ju sin lilla tid bara att färdas de 25 milen till Luleå, enkel väg.

Men till slut fick vi våra Pepparstekar, Laxfileer och  Kycklingstekar i mängder, att glufsa i sig.
Barnen musade på (godis)plättar med sylt, sirap och glass.
Är det fest så är det! 
När vi munsat färdigt, efter en timme ung, var det dags för Bowling.
och trots att det fanns skor att välja på, passade inte mina så bra, 
men det fick gå och inte tänkte jag på det när vi spelade.
För det är så roligt!
Men lite ont i fötterna hade jag, efteråt.

Här jubilaren i den värsta satsningen, månne det bli strike?

Hon var då ganska nöjd efteråt!


När vi bowlat klart gick jag upp efter trapporna och tog denna bild över banorna.

Eftersom vi bodde i en stuga fick vi ordna mat och fika där, själva.
Storheden och coop fick ett besök. Det var lite folk där så här på lördagskvällen
och barnen var trötta men upplivade.
Den här lilla kundbilen hade de störtroligt med
deras röster och skratt hördes över hela affären, trots att den är stor.


 Jag och maken bodde i stuga nr 2, alldeles vid havet.
 Så fint det säkert är där, på sommaren.
När det är varmt och med badstranden nästgårds.
Men nu lockade det inte att bada, konstigt nog.
Söndag var vi på Kulturens hus, tittade på konstutställning och barnloppis.

och så fikade vi naturligtvis där på fiket.

Kulturens hus kromade svampstaty, 
stående vid ingången.

Det var min innehållsrika helg.
Andras  helgbilder finns på