måndag 16 januari 2017

Lite ljus börjar anas, där ute nu.



Så här såg det ut mitt på söndagen, mot söder.


Sedan var vi och hälsade på Berra. 9 år.


och med oss hade vi den här livsnjutaren.

Fler helgbilder finns på  helgbilden

tisdag 10 januari 2017

Besöka björkbacken, i Vimmerby, skulle vara häftigt. Särskilt med barnbarnen.

Ett äventyr för barnen men även för mig som vuxen, 
skulle  vara att få tillbringa några dagar i Astrid Lindgrens värld. 
Helst hade jag velat  träffa författarinnan också men den upplevelsen har varit 
en utopi även om hon levat.
Men Astrid Lindgren har alltid funnits i mitt liv och är en person
 jag verkligen sett upp till. bjorkbacken.se



Skulle vara jätteroligt att gå på hennes hemgator och uppleva det som har inspirerat henne
 till sina fantastiska berättelser.
Nu är det ju väldans långt för mej att resa dit ner
men kanske kommer jag dit i samband med andra besökmål. 
Ja den gången jag är där nere, är det absolut ett ställe jag måste försöka få in i mina planer.

Nu är ju jag och min man långt ifrån barnaåren, men med barnasinnet kvar får man ju drömma.
Att ta barnbarnen med sig, de är 8 st från 1 år till 17. Kanske inte de största , inte heller den minsta, är lika intresserade som de mitt emellan, men visst skulle alla få följa med i så fall. 
Alltid passar de för något och de är öppna för allt!    
Tänk, så mycket vi skulle hitta på... ja, jag skulle gärna besöka de välbekanta sagoplatserna, 
trots min sextioåriga ålder. 
                               Man blir aldrig gamlare än man gör sig.                              

måndag 9 januari 2017

Nu är jag en vecka bakåt i tiden. Men jag har inte haft tid att vara inne på bloggen förrän nu.
Vi hade ju min makes far och mor här under jul och nyårsdagarna.
Han fyller år på Nyårsdagen och detta år har han nått den aktningsvärda
åldern 92 år. Ganska pigg och allert är han fortfarande. Roligt!

Här är han tillsammans med ett av barnbarnsbarnen. De skär tårta mitt i nyårsnatten.

Sedan vi skjutsat hem dem blev det kallare och kallare i veckan.
Men nu är temperaturen bara just under nollan igen.
Konstig vinter vi har.


Då var det skönast att sitta inne och pyssla
och det här gamla spelet blev som nytt igen. I alla fall intresset för det. Pärlorna lägger man ut i groparna utom den i mitten, Den ska vara ledig. Sedan får man ta bort alla man hoppar över och är man riktigt duktig har man bara en kvar.  Vilket bara har lyckats en enda gång, för mig och det här är beviset.
Jag minns sjukdagar jag hade som skolflicka, när jag blev så pass frisk att jag kunde sitta uppe i sängen. Då fördrev jag många timmar med den här klurigheten.

Många timmar blev det också framför tv:n, för jag följer ju naturligtvis skidtävlingarna.
Annan sport är mindre intressant tycker jag
och Tour de Ski blev ju lyckad för di svenske!

Den här lille godingen utanför fönstret tycker jag är så söt,
med sin blåa vad är det som de heter? En religiös huvudbonad, ja, visst är det fez?

Den här blåmesen har en vit skarp ring runt om.

Annars har jag gjort en rejäl nystart med mitt skrivande.
Det är min början på 2017.

Andras helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/


onsdag 21 december 2016

God Jul!

Nu så här på årets längsta dag
tycker jag att det passar att

 önska er alla en

Riktigt God Jul!

hoppas den blir mysig

tisdag 20 december 2016

Appropå julklappar!

Jag ångrar näsan att de julklappar jag ska ge är färdig inköpta. Nu när jag upptäckt den här internetsidan: https://www.abstraktreklam. Men sanningen att säga hade det nog blivit lite för hektiskt att hinna få tag i några varor, nu före jul.

Men där finns så många fiffiga saker och att de värnar om både miljö och arbetsrätt på de företag de arbetar med, runt om i världen, det känns viktigt för mig.

Acceptabla priser har de också. Men den här fruktpressen jag fastnade för
bild från abstraktreklams hemsida.


  skulle jag inte ha något emot att äga men den har sitt pris. Med sina spinkiga ben kan man bara hoppas att den håller vad den lovar, att ha en häftig funktion.

Där kan man också beställa saker med egen logotype. Där erbjuds både brodyr, vävda märken, gravyr och tryck med mera. 
Men skulle vilja testa en solcellsladdare, till min Iphone, en sån har jag länge gått och grunnat på och det fanns där också. För tänk då kan man var helst man är, ladda sin telefon.
Inte bara där det finns elström.

måndag 19 december 2016

Nu är vi inne i julveckan.

När jag skriver detta inlägg är klockan över 24.00, 24.35 närmare bestämt.
Jag ville bara bidra med denna helgbild, den stora bekväma, kattfarbror´n,  Berra. 
Under den nyuppsatta julgranen vi hjälpte min mor att ta in och sätta upp idag.
Samtidigt som skidtjejerna tog brons i Världscupen.
En riktig mysdag.

Fler helgbilder finns på Helgbilden.

söndag 11 december 2016

Färgspel upp i himlen men lite dystrare i våra sinnen.

I veckan har vi haft renar i vår renhage men när vi var på begravning i fredags, hämtades dem. Så nu är hagen nästan tom, förutom antagligen några fjällrenar som känner lukten av mat,
de smiter in där ibland. Så länge lukten finns kvar. 
Men idag hörde vi en helikopter mot älven så de är nog inspanade.
När vi var på hemväg från begravningen i Arjeplog, 
lyste himlen så vackert i regnbågens alla färger. Mot Uddjaur
och rakt upp i luften färgades himlen rödrosa av solindränkta fluffmoln

Väl hemma hälsade kurre oss välkomna.

Den här bilden tog jag idag, i nästan -30 graders kyla. 
Det var mitt på dagen, just så att man hinner se att himlen är klar innan mörkret åter faller.
Dagarna är verkligen korta nu.


torsdag 1 december 2016

Jag lever och bor i samland, i Norrland.

 Med kort intensiv sommar, hårt klimat  och där vi får vackert får acceptera de uppofftringar vi har här vintertid. För i den yttersta glesbygden, stödjer och hjälper vi varandra så gott vi kan. Den som inte kan samarbeta har det det nog svårare att leva här.

Men jag fantiserar om vad jag kan göra för att närmiljön ska bli så givande och lustfylld som möjligt. I min önskelista finns i första hand ett rejält uterum, med balkongdörr från vårt kök. Mot väst- sydsidan där solen värmer upp under kyliga vårdagar och kan förlänga den odlingsbara säsongen rejält. Där kan vi sitta och mysa och se vårsolen gå ner bakom hosrisontens rand. 

I samband med det vill jag ha odlingsbäddar färdiga för vårsolen att väcka, till prunkande kryddodlingar,  tomatbassänger och gurkbäddar. Kanske också ett rejält isolerat växthus som är oberoende av snömänger vintertid.

Rejäla stolar och bord utomhus till sommarens aktiviterater.och en damm alldesles bredvid, Där grodor simmar och leker, förökar sig bland näckrosbladen. Med iakttagande blickar tittar de upp för att se vad vi har för oss. 


I trädgården finns det, en hel del träd och massor av fågelbon, holkar och språng för fåglar kan sätta bo i.  Liv och rörelse i varje vrå så ser min önsketrädgård ut.
Jag vill också forma den, skyddad både från starka vindar ochfrån kylan på sommaren.
Medan jag på vintern önskar någorlunda preparerade skidspår i olika länger, omkring byn och härliga höga snöhögar för barnen att leka i, 

På vanstatradgard.se finns det massor av trädgårdsprodukter, de har nog en hel del kunnande också att bidra med, när man har undringar om hur man vill ha sin önsketrädgård.

onsdag 30 november 2016

Nu är den blå tiden inne.

Konstigt att alla dagar är blå, den här tiden på året. 
När solen är gömd  bakom bergtopparna, bakom den skogsprydda horisonten 
Färgskiftningarna på himlen visar en sån här dag att 
blåsväder är på väg och det är väl både bra och dåligt för 
träd och allt annat som bär upp den tunga snön.

Men i älvens strömmaste fåra
har den fallna snön förenats med vatten
för ännu har inte kylan varit stark nog
att frysa ner vattnets autostrada

Uppströms har det istället skurit av
det tjocka snöskiktet, på älvens tunnaste is
Där kan man ana att isarna i år 
är och blir otroligt förrädiska.

söndag 27 november 2016

En sorgsen dag!



Min pappa gick bort kl 1.35 i natt. 91 år gammal.
Frid över hans minne!

Med mycket känslor och lite sömn
har det varit tröttsamt hela dagen.


Tur ändå att framtiden  är ljus.
med nya generationer att älska.

Fler helgbilder på http://maritjohansson.se/blogg/

torsdag 24 november 2016

Istappar!

i toafönstret, Kändes hotande för de låg så nära
 rutan.

Men överhänget med hjälp av lamporna inne.
Ter sig nästan som ett ömsint monster.

Eller ska vi säga ett synbart kapande av kraft,

eller också kraftöverföring, för den konspiratoriske.

måndag 21 november 2016

Gäster i trädgården.



Är den snygg? Nej!
Är den söt? Njjjj-ej!
Är den charmig? Ja-e det är den väl, kanske.
Skatungen är förargligt lockande.
För den här ungen har inte hunnit reta mig. 
Därför har jag fotat av den, kanske av medlidande, ja, jag vet inte.

När jag hör skatans hesa skratt får jag en lätt spänningskänsla i magtrakten.
Fågeln känner av mitt dåliga tålamod med skatsläktet och som svar på det, får jag ofta höra, enerverande skrattanfall, i skogsbrynet. När jag sedan går in så dröjer det inte länge innan den stolt och högfärdig spatserar över gårdsplanen. Spejar med sina klotögon mot fönstret för att kolla om jag upptäckt den. Innan den stroppigt spankulerar vidare.
Men skrattar gör också familjen och mina så kallade vänner runt omkring mig, åt min noja,
Åt vårt förhållande, jag och skatan.

Vårt ansträngda läge uppstod när jag födde upp fågelungar, gäss, ankor, gräsänder, kalkoner, vaklar och hönsfåglar av olika slag. Det gick oftast bra tills skatan kom och kunde göra slut på ett helt bo med nästan färdigkläckta fågelungar. Det gick så långt att en gång hade jag en mardröm om att skatan hade sitt bo i den stora granen utanför vårt sovrumsfönster. Den satt där i drömmen och skrattade åt att jag inte kunde få tag i den, hur jag än försökte.

Nog vet jag att den är en renhållare av Guds nåde och hade den bara det i synen så kunde den bli min kompis. Men många bon av svalor under vårt takräcke har den plundrat, sedan mina år med fågeluppfödning. Det har inte förbättrat vårt förhållande!

I dagarna har jag plumsat i snön och tagit in dessa två:




 + två till hade en kompis? till mig, placerat ut på kluriga ställen i trädgården. 
Under en sommardag när vi inte var hemma. Vår lilla vovve var den som först upptäckte de udda fåglarna. När hon vrålskällde åt någonting vi inte kunde se. Inte förrän vi gick fram för att undersöka vad som fått henne att reagera så.
Efteråt upptäckte vi plastskator i veckor. Någon här och någon där.

SÖKER DU LÖSNING PÅ FÅGELPROBLEM?  Står det på
http://www.birdblock.se/
Där finns det lösningar på fågelskit, nersmutning och mycket annat.
Men mot skator det finns nog ingenting annat än handplockning,

 om man vill att andra fåglar också ska trivas.


Hantverk, pyssel och snö.

Det har kliat i fingrarna länge nog.
I helgen kunde jag inte hålla mig längre.

Jag måste bara, sy mig ett nytt tennarband.
Till det också ett par örhängen men de har jag inte alls färdiga än.

Tur ska man ha!
Min duktiga mamma hade för flera år sedan tvinnat en del remmar i renskinn.
Det är inte det lättaste att få dem fina, men jag tycker hon har lyckats bra.
Nu skulle jag få använda dem.

Det har jag pysslat med i helgen, medans min man har bökat med snön, plogat vägen
och gårdsplan, såghustaket och skottat med traktorn hos grannar och vänner.
Nästan att jag känner mig skyldig, fast växthustaket har jag skrapat av, en gång, 
imorgon behövs det också. 
För nu har vi ca 40 cm snö, det mesta har kommit de senaste dagarna.


-och putsat fönster har jag också hunnit med.

Fler helgbilder finns hos Marit


söndag 13 november 2016

I dagarna har vädret varit klart och ganska kallt.

Lite ovanliga scenerier har det lett till.
Det började med denna snöbåge, över sjön en morgon förra veckan.

Hem från Arjeplog på vår veckohandling, höll dagen på att ta slut,
solen på gå ner. över sjön Uddjaur,
Det lilla märkliga med fotot är att strax över solen 
på dess vänstra sida (från betraktarens ögon)
syns också månen.

Den är nu på väg att bli det största månklotet på 68 år.
Inte sedan den 26 januari 1948 har den varit större och det dröjer till 
den 25 november 2034 innan den kan visa sig lika stor eller större .
Avståndet från jorden till månen just nu, är när den är som fullast
klockan 12.23 imorgon. 35 650,9  mil.  

Just nu ligger jorden, månen och solen i samma rikning.
Så roligt att kunna fånga det.

På lördag var vi iväg till snöiga Skellefteå men i Slagnäs
höll solen på att gå upp. Tog ett kort över den fina vyn
från bilen, därför kom bilräcket också med. 

Än  är många strömfåror öppna runt om i Arjeplogs samhälle. 
Därifrån stiger ångor av vatten upp i träd och grenar, 
ja allt blir klätt i lurvigt vitpälsöverdrag.
när de möter kylan.
Jag försökte ta en bild på den vackra björken 
men jag hade bara mobilen och det lyckades inte så bra.
Men jag fick ju gratta pappa på farsdag i alla fall.

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/


måndag 7 november 2016

Ta tillvara ämnen från skogen...




.... och göra något av dem 
 är något som inom min familj och mina vänner gått i arv sedan urminnes tider.
 Så nära tillbaka som på förra århundradets första del, 
fanns det fortfarande inte den tillgång till de viktigaste hushållsredskapen som vi är vana med.
 De redskap som fanns att köpa kostade och dessutom var det bättre att tillverka 
för då fick man dem som man ville. Det var också redskap till jordbruk, fiskeredskap, fångstredskap. Ja allt skulle tillverkas och användas. Kunde man inte det fick man det svårt. 
Många gånger blev det skillnad mellan att överleva eller gå under.


En del var ju skickligare än andra men det viktigaste var att klara sig.
 Att göra fina saker blev ju naturligtvis uppmärksammat och var berömvärt men inte det som premierades i första hand. Utan att klara av vardagen, det var den berömvärdaste bedriften. 


Jag är stolt som föddes av så driftiga personer som klarat sig i alla år 
och kanske det är arvet efter mina förfäder som gör att jag tycker så mycket om att skapa, 
snida, slipa eller bara att gå ut i skogen och studera naturens under.

Men utan redskap kommer man inte långt och det finns exempelvis på
http://www.cifall.se/ Så tur att jag i första hand kan använda min pappas redskap. 
Han var jätteduktig snidare men kan inte längre, på grund av sjukdom.

Jag längtar faktiskt till få tid att skapa något av detta hjärta. 
Vad eller hur får kanske visa sig när inspirationen rinner till. 





söndag 6 november 2016

Inte mycket snö, men kylan kryper inpå...

och lite "bakaved" ska färdigställas 
till vedspisen att elda med under ännu kallare dagar.



med oss följde två höstlovslediga barn

hade roligt i snöyran.

Men särskilt mycket snö har vi inte

men den snö som kommit ligger på träd och buskar

som portaler  

och naturens vidunder, fritt fram för fantasin.

Fler helgbilder finns på /http://maritjohansson.se/blogg/

söndag 30 oktober 2016

Vitt och svart!


är färgerna där ute nu. 
trots det lilla snötäcket vi har fått, bara 2 cm ung. 
Men temperaturen är vintrig
-9 grader ikväll.

Jag och maken var till dottern med familj ikväll
Där  välkomnades vi av den här varmblodige dörrvakten.

och maten var gudomligt god:
Älgfile med råstekta potatisar med en massa grönsaker.


när vi kom hem väntade vår nya kompis, 
som flyttade från en grannes gård till oss idag

Redan har den fått göra rätt för sig, fyra gånger i dag.