söndag 25 september 2016

Bra att ha!

Bräder är det alltid bra att finna.



Den lille ettåringen har lärt sig att äta själv, även om en del hamnar utanför
är han mycket nöjd.
Storebror såg vi knappt till idag, han for till sina kusiner.

Andras helgbilder finns på 




tisdag 20 september 2016

Jag tycker ju om att vara ut i skog och mark. För att fiska, vandra

eller att bara vara..
Jag är medveten om miljön, sopsorterar och tänker på vilka varor är de bästa för min egen och  för andras hälsa men också för miljön i stort.  Men det är sannerligen inte det lättaste när vi hela tiden matas med reklam och pressade priser från alla håll. Jag är inte speciellt  intresserad av pengar, dess värde sätter bara lite guldkant på vardagen men – när det gäller miljön bör det få kosta, tycker jag. Men många företag och personer har i sin affärsidé sett värdet av att framstå som miljökämpar och etiker. Insett att det finns mycket pengar i det. Men är det bara för syns skull vill jag tro att det företaget blir avslöjat så snart de  utsätts för en granskning. För att luras på det viset är skamligt.
Därför blir jag så glad när det finns organisationer som försöker förbättra arbetsvillkoren i fabriker och företag över hela världen, organisationen BSCI, Business Social Compliance Initiative. De förenar företag i att stöjda och driva förbättringar i  fabriker och jordbruk runt om på jorden.
 fritidsfabriken.se har sina fabriker i Kina och i Vietnam. Fabrikerna i Vietnam är anslutna till BSCI. De är också anslutna till WRAP, Worldwide Responsible Ackrediteted Production. En oberoende grupp av globala experter i sociala frågor. De arbetar för en så säker, laglig, human och etisk tillverkning som möjligt, runt om i världen genom certifiering och utbildning. Önskar bara att även fabrikerna i Kina kunde också bli anslutna…men kanske det kommer…?



Hur som helst är priserna på fritidsbutiken ganska humana och kläderna mycket funktionsdugliga. Synd bara att de inte har kängskor också.

söndag 18 september 2016

Nytt hallonland.

Är det tänkt att bli här. 
För flera år sedan fanns det en snäll, gammal god vän, som varje år, fick  massor av söta, goda hallon
på sina trägårds-buskar.
Hon grävde upp några plantor till mig, så att även jag skulle få plantera ett eget land.

Men  de plantorna har inte givit mycket bär under årens lopp
eftersomför de har stått på helt fel ställe.
I för grund jord.
 och i vägen för snön varje vinter har de blivit misshandlad vid snöskottningen.
Till råga på eländet har en hundlina blivit uppsatt  alldeles intill,
men tursamt nog har den inte blivit utnyttjad så många gånger
För fortfarande fanns det små stänglar, av hallonen kvar.
Men de har jag grävt upp idag och ska plantera dem 
där vi planerat att sätta dem 
vår stora grävare öste god jord dit, från dynghögen vi fortfararande har 
i en hög på ängen
Den är kvar från tiden då vi hade får
Men kvällen blev sen och magen började kurra
så vi avslutade för dagen.

Men i skenet från dagens sista ljus 
fotade jag av sensommardagen
innan jag gick in för att ordna söndagsmiddag 
Abborrefileer. Mums!

De här hattarna med sina strumpeband
växte i dynghögen.
Ska kolla vad de är för sort, när jag skrivit detta.

Nu har jag kollat svamparna och jag trodde först att det var en riktig lömsking, alltså den jättegivtiga lömska flugsvampen. Men efter lite mer noggrant letande i mina svampböcker verkar det vara den stolta fjällskivlingen som invaderat vår skithög. 

Den har de klassiska bruna fläckarna på sin hatt men har förväxlingsrisk med den 
bruna flugsvampen (också giftig) som istället har ljusa fläckar på hatten

Fler helgbilder finns på helgbilden

torsdag 15 september 2016

måndag 12 september 2016

Min gamla rottingstol.

Den här stolen har hängt med i vårt kök i några 10-tal år nuJag fick den av en vän. En vän som inte finns hos oss längre. Därför betyder fåtöljen mycket för mig. Jag vill absolut inte bli av med den och jag har tillverkat nya sittdynor och kudde till den. Vill man kan man bunta den med ännu fler kuddar för fåtöljen är ganska stor och bekväm.


Det enda som stör mig lite är, när det är sent på kvällen och tyst. 
Kan man höra ett knastrande ljud, precis som om någon osynlig lyfter upp baken sin från den. Men  tittar man dit syns ingenting. Det känns lite kymigt och det knottrar sig lätt bakom ryggen. Men när man tänker efter, så förstår man att rottingmöbler ju har lite av ett eget liv. Ett personligt liv och det kan ibland vara skönt att inbilla sig att man inte är ensam.


Håller rottingmöbler nu på att få en ny renässans? Jag hoppas det, för när jag surfade på internet fanns det ganska gott om dem.   På sidan:  http://homenord.se/sv/ finns  en collection,  Artwood. Rottingmöbler både för inne och uteanvändning. Bilden på karmstolen Estelle, fick mina tankar att gå till min stol och ska man se på det priset så är den ganska mycket  värd, faktiskt. Mer än  jag  trott.


Där på Homenord finns det en annan sak jag vill nämna - en spik, 35 cm lång, Ser ut som en av de hemsmidda spikar jag tidigare sett i gamla gömmor och som jag alltid har tyckt är så dekorativa,  Att sätta på väggen till hänge för något passande. Tar liten plats trots att de är så stabila. Den liknar faktiskt en som min mormor hade (en mindre variant) när jag var barn.
Sällan går jag efter mode, varken i möbler eller kläder utan jag skaffar det jag tycker om och är bekväm med. Men inspiration det är kryddan som får mig att utvecklas.


För mig känns det värdefullt med hälsa och att hålla sig i form.

Det här med nya vanor och bättre hälsa är ju något vi alla går och drömmer om. Men att göra det är svårare än det låter. Med så många fallgropar och olika förutsättningar kan en sundare vardag bli till en utmaning, varje dag.

Med hälsosajten: Itrim får vi kanske den uppmuntran och ledning som gör oss mera motiverade. För där kan vi få hjälp med att förstå vad vi kan behöva för att nå dit vi vill, att komma närmare våra mål. Att äta bättre tar tid att lära sig och går man efter recept tror jag att chansen blir större och där finns både vegetariska och andra maträtter att följa.

Möjligen är önskan om en personlig tränare stor när motivationen dalar. Också för att träna på ett mer säkert sätt.  För görs övningar mer korrekt så drar man inte på sig så mycket onödiga skador.

Själv går inte jämt och tänker på det jag får, gratis varje dag. Därför är det extra roligt att påminnas om att det tråkiga, tvätta fönster, klippa gräs, skotta snö, rensa ogräs eller skrapa bilrutor också kan kallas motion. Men att gå vilse, är inget jag vill gå vidare med att rekommendera (det nämns på sajten). Istället motverkar det, nog det sunda i att röra sig.


Men jag hakar upp mig på att det närmaste Itrim-centret i övre Norrland, är så långt borta som i Skellefteå, från mig drygt 20 mil bort, ännu värre norr om. För exempelvis ligger Kiruna ytterligare ett 50-tal mil norrut. Medan det i Stockholm finns 17 st Itrim-center. Det känns orättvist.

söndag 11 september 2016

Gräva potatis!

Inte det trevligaste - men i vinter är det guld värt.
Roligt med egna pluggar, om än de faktiskt är lite små i år.
Bara de röda, i rödsäcken, (några rysspotatisar min farbror fick för många år sedan)
var stora. Mandeln är i underkant trots den fina sommaren, konstigt nog, 
 men i storlek är den en bra kokpotatis. 

Det var i går. Men idag störtade regnet ner. Lockade inte alls att ens sticka ut näsan.
Försökte ta bild på regnet men kom inte ens ut. Ville inte se ut som en slickad katt.
Så var det med älgjägarna i familjen. 
De satte sig i båten och körde för att komma sig till ett älgpass.
Det var före regnet.
När de kom hem kunde man vrida vattnet ur deras sockar.

Fler helgbilder finns på


lördag 10 september 2016

Fredagsmys!



Sonen med familj kom med prunkande rosor.
Efter en tur i skogen på jakt efter älg, var det  
 fredagsmys på hög nivå.

Men medan storastyster besökte sina kusiner
frossade lillasyster Ellie i vindruvor och äpplen.
Innan det blev sovdags. 




onsdag 7 september 2016

Hösten har också sin tjusning.

Från grönsakslandet vågar jag inte ha ute lökarna längre.
Det har varit frost i flera nätter nu, även om det är lite mildare just nu.
Men att hela tiden bli tvungen att hålla koll på temperaturen och täcka över 
det som är frostkänsligt känns lite övermäktigt 
när ändå säsongen är över.

Lökarna satte jag lite här och lite där.
Med tanke på samodling. Jag brukar få ännu mindre lökar än de här
så kanske samodlingen i år har fungerat lite, i alla fall.
Men idag drog jag upp dem,. inte är de särskilt stora om man jämför med affärens (den största på bilden är i den storleken), men får vi hoppas att de är desto godare.

Dessa söta små svampar hittade jag i skogen.
Under en stor gran.
Visste inte vad de hette men var nyfiken.
Så jag gjorde efterforskningar och fick fram att det är 
Liten klubbfingersvamp.
Oätlig men vad spelar det för roll.
Inte vill jag röra de små som kämpat igenom tjocka barrlager. 

De här växer i mammas trädgård. De visste jag inte heller något namn på.
Efterforskningar av dem säger att det kanske är någon form av spindelskivlingar.
Usch, dem vill jag inte ens ta i. 
Men lite vackra är de i naturen faktiskt.

Jag är en nyfiken natur och därför.
 beställde jag en ny svampbok, en man ska ta med sig ut

Jag har en sån men  på goda råd sades det att.
man skulle gå efter nya rön. En ny svampbok var ett måste om man var osäker.
Lilla svampboken måste jag säga är tillförlitlig
och särskilt för såna fegisar som jag, Inte var det mycket jag inte visste sedan tidigare, man det är ändå nyttigt att få minnet uppdaterat. Sägas bör att boken passar och är ganska säker för den ovane.
Den verkar grundlig och säker.
Det enda jag tycker är synd är att ska man ha ut den i skogen
så ser sidorna inte ut som innan, när man kommer hem. 
I alla fall om man vill skåda i den under turen.

Men jag är så feg ang. svampar, Inte vill man ju bli sjuk heller.
Jag tycker om att äta dem men vågar i stort sett inte plocka några andra än soppor.
Men de njuter jag desto mer av. Som kossorna i mina minnen från barndomen.


tisdag 30 augusti 2016

Hur kan tiden ha gått så fort?

När jag och min man flyttade ihop hösten 1975, hade vi varit ihop i drygt en månad. Vårt första gemensamma boende var en liten tvåa, senare trea i stenhusen Riksbygget, i gruvorten Laisvall. Jag var 20 år och min man 24, ungdomar med otrolig framtidstro. När vårt första barn kom till världen, efter bara ett år ville vi bygga hus och efter noga övervägande skrev vi avtal med ”Nyckelhus”.

Vårt Nyckelhus, i Arjeplog

Vi byggde vårt nya hem i Arjeplog, som en av de första i det villaområde som senare skulle kallas ”Guldkusten, eller var det Skuldkusten”, vill inte minnas säkert. Sannerligen inget exklusivt område, en gammal sank sjöbotten men med en vik av de stora sjöarna intill. Vi, de första villabyggarna där, fick köra dit massor av grus och sand för att stabilisera underlaget. Vilket fick till följd att när vi skulle gräva ner VVS var grundsättningen hård som sten.  

Men huset kom upp, med någorlunda hjälp av några drickglada byggnadsarbetare från husföretaget. Vi byggde själv ihop resten.

Hade det varit idag kanske det blivit till exempel Emrahus.se. Det verkar ta vara tillvara dagens miljökrav på ett effektivt sätt. Vilket man inte kan säga om 70-talets villabyggande. Vi hade bara elvärme men det var ju standard då. Otroligt! Ändå trivdes vi så bra i vårt nya hus, det var gediget och hade en härlig planlösning. Dubbelgarage och fina utrymmen.

Men efter bara något år övertog vi min mormors timrade hus ute på landet som fritidshus. Det hade stått obebott i 8 år, källaren var mögelskadad efter att vattnet i ledningarna hade frusit sönder, när elpatronen pajade.

Men vi upptäckte att det var dit vi längtade, dit vi styrde vår kosa så fort vi kunde. Det kändes helt rätt när vi bestämde oss: Vi renoverar stället och flyttar dit och det blev ett beslut vi aldrig har ångrat.


Visst, det  har det varit kämpigt ibland men ändå är det lyckan över att få bo som vi gör och tillsammans, som överväger allt.

söndag 28 augusti 2016

Ett år sedan!

Nu är det redan ett år sedan min far fyllde 90.

När vi grattade honom på den aktningsvärda högtidsdagen plåtade vi honom tillsammans med alla oss släktingar. Alla hamnade vi på det koret och det blev att beställa en canvas tavla. En extra bonus var att jag hittade en firma med ett bra pris just då. Jag ser på http://www.rabattkod.club/  att det finns en hel del såna erbjudanden man kan kolla in om man vill.


Nåja, den tavlan han fick av oss som minne av sin högtidsdag och det blev han mycket glad för. Men fruktansvärt trist var det att han drabbades av sjukdom bara dagen efteråt och blev liggande på sjukhus i flera veckor. Men trots sitt eländiga tillstånd piggnade han till igen och efteråt har han sedan dess,  i stort sett varit frisk. Nu  i veckan har det redan gått ett år och han fyllde 91 år, för några dagar sedan. Då tog vi ett nytt kort. En uppdaterad version av släktkalaset. Barnen växer ju fort och ett år syns särkilt väl på dem. När han nu  ibland kanske har lite långtråkigt på sjukhemmet där han bor är det säkert roligt för honom att se en ny upplaga av släkten där på väggen. Får väl se om jag har samma tur i år att få ett fördelaktigt pris. 

onsdag 24 augusti 2016

En dag som förändrade mitt liv!

När jag var 18 år blev jag påkörd av en bilist. Det var på en ishal väg och i mörker, billysen kom både bakom och framför mig, där jag stod bakom en annan bil. En allvarlig olycka blev det men jag klarade mig,  med en spricka i foten och en tallriksstor blåning på höger skinka. Det var de synliga skadorna! och jag besökte inte ens vårdcentralen efteråt trots att jag senare förstod att det borde jag ha gjort. Poliserna som undersökte olycksplatsen kom fram till att jag hade haft en otrolig änglavakt. Bara sekunder ifrån att mosas mellan två bilar.

Skräcken från olyckan höll i sig, i långa tider efteråt och mardrömmarna om billysen som jagade mig höll mig vaken i månader efteråt. Jag fick ischias och förskjutningar i bröstryggen och antagligen berodde de på olyckan. Efter några tiotal år korrigerades de av en skicklig kiropraktor men sviterna finns kvar, fast det är inget som bekymrar mig särskilt mycket nu.

Men många gånger har jag tänkt, att hade jag bara haft något så enkelt som en reflexväst. Eller om det hade funnits något plagg med reflexer, de som nu är så populära. Finns  massor av dem t.ex. på Wexman.se. Då kanske bilföraren som körde på mig hade sett mig och kunnat undvika olyckan.

Så är det när man inte som djuren är begåvad med självlysande blick.


Då måste man tillföra det själv, för att synas.


Men jag skulle nog vara med om det. Det kanske var något jag måste uppleva, för att bli vuxen. Det blev en läxa, en som förändrade mitt liv och en dag jag aldrig kommer att glömma.

söndag 14 augusti 2016

Jägarexamen.


Det skriftliga jägarexamensprovet är redan avklarat och
förväntasfulla och nervösa jägarkandidater, väntar på sin tur
Att få starta sitt skytte, övervakade av ledaren.

Målet är vandrande pappersälgar, 
Först stillastående, sedan att fånga i fart, på 80 meters avstånd.
Fyra felfria serier, på 9 försök är finalen på jägarexamen.
Vår dotter klarade det på drygt hälften.

Vi stod bredvid hela tiden och
eftersom solen lyste tänkte vi aldrig på 
att denna dag drog vinden från nordväst
och snabbt isade sig igenom våra tunna kläder.

Till slut när det var färdigt, efter många timmar
var det skönt att krypa in i den solvarma bilen 

och roligt att få gratulera den nyblivne jägaren.

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/





onsdag 10 augusti 2016

Fiskelycka.

Sedan när jag var barn har ett av mina största intressen varit att fiska. Att få följa med, när pappa ror träbåten  i vattenströmmar mellan holmar och ovanför forsnackar i älven. Att vara med och kasta ut släplinan, en lång flugfiskelina, som pappa vant och säkert med åror slussar nerför vattneströmmarna. Intill stenar, aggor, där fiskar står. Intill krusiga vattenytor där småstenar bildar naturliga hem för foreller och harr. Ovanför vildsinta strömmar och bråda djup.



Vilken lycka att jag fortfarande får göra det, men nu med min man vid årorna. För min far är gammal och kan inte längre och själv är jag för feg för att ta det ansvaret. Den enda skillnaden är att nu är att flytetyget är en plastbåt, synd givetvis men den är hållbarare och mer underhållsfri. Även om min man också har gjort och fortfarande kan bygga träbåtar.

Så mycket jag vill prova, på http://www.el-ge.se/. Inte bara flugor utan även olika drag och beten både för vinterfiske som spinnfiske sommartid.

Jag kan inte annat än tänka på övernattningar vi gjorde ibland i veckor i sträck, i den lilla stugan som min pappa och hans bror byggde i sin ungdom. Den ligger på en holme ett stenkast från den största forsen. Att ligga där och sövas till söms med forsens välbekanta brus i öronen. Det är den mest avslappnade meditation jag vet och när jag var barn fanns det ordet inte ens, i var mans mun.


Att sedan steka eller koka den nyfångade fisk vi fått, på stenhällen utanför stugbron, är den läckraste mat jag vet. 

måndag 8 augusti 2016

Högsommar

Aldrig tidigare har jag sett så hög Rallarros. Den har många namn men vacker är den 
när den blommar.

Mycket åska och regn har det varit den senaste tiden.

men skatten har jag inte hittat, inte än...

men bären växer uti skogen, 
jag var och plockade lite blåbär idag
fast dessa finns lite närmare huset
idag plockade jag drygt 3 kg.

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/

måndag 25 juli 2016

I lördags var jag och fiskade upp en näckrosknöl.

Men hur det såg ut visar jag inte upp här. 
Bland halkiga stenar och djup därimellan var jag plaskblöt som om jag hade badat. Tur bara att det var varmt ute, över 20 grader trots kvällen.  Men 
en näckrosknöl fick jag tag i,  i alla fall, en vit. Hoppas bara att den överlever i vår damm.
Idag var vi ut med vår flotte ut på sjön, med yngsta dottern med familj och fiskade.
Fiskelyckan var god och stora baddare var det många av. Men när min man fick napp av en särdeles stridbar fsik tänkte vi alla, aha,  en gädda och ställde oss beredda med 
huggkroken. Jag hade just fått en gädda på 2,5 kilo. Men den nynappande fisken slapp innan vi han se den och kroken drogs in. Han kastade ut  igen och just när han skulle dra upp högg det. Gäddan, tänkte vi alla men döm om vår förvåning
när han halade upp sin fångst,  en abborre på nästan kilot.
En sån bamse har vi aldrig sett vi vår sjö förut.
Till och med anmäldes den fångsten till Nappataget i Piteåtidningen.
(Kanske har min man tur, i utlottningen....! Hoppas!)

I den sjön finns många monster. Huvva, vattnet är varmt och badvänligt men vågar man bada, 
Grannar med gäddor och abborrebamsingar?! Självklart, tror jag, men kan man vara riktigt säker?

Fler helgbilder finns på http://maritjohansson.se/blogg/

lördag 23 juli 2016

Åh, vilken härlig sommar!!!

Nu har vi varit till vår stuga nedströms Laisälven. 
Forsen brusade som alltid  och  att komma dit är som att komma till ett annan verklighet.

När man väl kommit dit vill man inte återvända till civilisationen.

Vi fiskade, och fick fisk!.
Granna öringer och harrar,som vi sedan stekte till middag. 
Tillsammans med några kokta potatispluggar hemifrån åt vi en lyxmiddag.
 Med egenodlad sallad och gräslök - 
Ut på hällen utanför det  lilla huset på holmen.
Ett lyxigare matställe och godare mat finns inte.

Vi fick sola  i ett underbart väder och dånet och darrningen fanns där som vanligt av forsen.
Den lilla stugan är väl dold från älven men forsdånet hörs dag och natt.
Året om , spelar roll om än dörren är ständ eller öppen.
Ingen plats är det mysigare att sova i.!

Idag, fredag var vi till Arjeplog, Där fanns nu en annan verklighet. 
Motorcyklar, från Sveriges  och världens alla hörn. 
Det brummade överallt och hotellen är överfyllda av förare.
Hela Kraja,camping är uppbokade i helgen
Läs mer på:
Med tusentals motorcyklar samlade där i helgen.


När vi kom hem igen hittade jag den här gullingen utanför bron.
Bar den till skogsbrynet för det kändes fel att släppa hunden på den.
Men det kändes också tokigt att lämna den där, Den hoppade efter mina ben, och ville vara nära.
Den nosade uppefter mig och sökte naturligtvis efter någon tutte att få mjölk ur,
Jag ansåg att det bästa jag kunde göra var att lämna den ensam så 
harmamman kunde finna den snarast.

Även om vår snälla vovve hade en harunge som gossedjur för ett par år sedan
vet man aldrig om hon ändrat inställning, sedan dess.

söndag 17 juli 2016

Min helg började i torsdags

när vi lade ut från Luleå hamn på skärgårdskryssning med fartyget Laponia 


 det var soligt och fint väder när vi påbörjade vår resa

 ut till skärgårdsöarna Junkön och längst ut i havsbandet till Kluntarna.
vi gick och tittade på en massa labyritnter som när de gjordes låg alldeles vid havsstranden
men som nu låg ett bra stycke in på land (på grund av landhöjningen)

den stigen vi tog dit var väl spångad och gick tidsvis genom urskogsliknande natur
På Junkön gjorde vi strandhugg och åt glass och tittade i ett sjöfartsmuseum

Här ligger isbrytarna Atle, Frej och Ale i väntan på mer isiga dagar.
På hemvägen blåste det ordentligt men jag och min man stod ändå hela tiden ovan däck ,
vinden tog på så vi har haft känning av det i flera dagar.
Molnen tätnade och bullade upp sig
det gick åska runt omkring oss men inte över oss, som tur var
men lite regn kom det just innan vi åter var i hamn och då gick vi ner från soldäcket


I lördags var vi på Gullöfesten
där  vi umgicks både gamla som unga

medan de yngsta och modigaste stämde upp till Blinka lilla stjärna
i Småstjärnorna
sedan blev det lotterier och där vann jag både ryggsäck och en digitalvåg bl.a.
Jätterolig helg!

Andras helgbilder hittar ni på http://maritjohansson.se/blogg/